Går det att vara stolt över att vara man? 

Jag har spenderat en stor del av mitt vuxna liv på att försöka besvara frågan för egen del. Är jag stolt över att vara man? Det enkla svaret blir ett rungande “ja”, men vägen dit är betydligt mer krokig.

Innan jag helt tappar din uppmärksamhet vill jag inleda med att säga att det här är absolut ingen lovsång till den traditionella mansrollen. Tvärtom. Vi vet alla den långa lista av negativa konsekvenser och samhällseffekter som kommer med på det långa mans-tåget där Alexander Bard sitter som stolt lokförare. Låt oss våga prata om kvinnor, transpersoner, icke-binära och andra könsidentiteters utsatthet och otrygghet, men även om mäns ohälsa och ensamhet inom den snäva ramen för vad som samhället anser är manligt och omanligt.

Redan som barn väcktes mitt intresse för jämställdhet och mångfald – då i rent självbevarande syfte. Jag, som mörkhyad och homosexuell, har aldrig fått vara en del av den traditionella cis-mannens roll i samhället. Med det sagt har jag tillbringat oändliga timmar med att trots detta faktum försöka pressa mig in i alla tänkbara “manliga” aktiviteter och attribut som jag lyckats komma över. Det har blivit en hel del timmar i grabbiga omklädningsrum inför diverse olika idrottsträningar och med skam i strupen kan jag erkänna att även jag, som ung, fallit in i diverse konversationer och kontexter där jag varit en del av det vardagliga kvinnoförtryck som den “manliga” jargongen innebär. Jag har försökt, men aldrig lyckats, att vara en stolt, manlig, man.

Detta misslyckande blev istället en drivkraft att lära mig mer om mansrollen, och hur den påverkar mig och andra i min omgivning. Alla som fallit ner i samma träsk vet att det finns en fullkomlig ocean av vetenskap bakom konstaterandet att den traditionella mansrollen inte direkt är något att hurra för, och ännu mindre vara stolt över. Men det som också blir ännu tydligare för varje sida genusteori man läser är behovet av att i grunden förändra och utöka vad vi lägger i begreppet “man”. 

För egen del har det varit något av en personlig revolution att själv definiera vilken man jag är och vill vara. Att slänga ordboksdefinitionen i den papperskorg där den hör hemma och istället söka inåt. Plocka pusselbitar från personer och karaktärsdrag jag ser upp till, oavsett könsidentitet, och färglägga ordet utifrån regnbågens alla färger.

Idag kan jag med enkelhet säga att jag är stolt över att vara man, utifrån min egen definition av ordet. Imorgon hoppas jag att betydligt fler män kan säga detsamma, men att de först tar sig tiden att reflektera och landa i vad det innebär för just dem, för just dig, att vara man.

Den 20:e april ska Aaron Kroon ha en interaktiv eftermiddag kring normer och hur de begränsar oss alla. Läsa mer och anmäl dig idag via länken nedan.