Berättelsen om manligheten

Låt oss zooma ut rejält, du och jag.
Om vi tittar på arten Homo sapiens, vad är de viktigaste komponenterna i vår arts liv?
Jo dessa:
Anknytning, ingen annan art följer sina föräldrar lika länge och vi är en social varelse. Vi grupperar oss och genom historien har vår förmåga till samverkan och samarbete visat sig livsavgörande.
Genuinitet, att få vara sig själv och få känna sig sedd och accepterad som den man ÄR.
Villkorslös kärlek, och den behöver väl ingen närmare presentation.
Och här är tydligen ordningen väldigt viktig. Anknytningen är så oerhört stark förankrad i oss att vi till och med är beredda att ”vara någon annan” eller att inte vara älskade – ”bara jag får vara med”.
Kom ihåg att vi har zoomat ut och betraktar Homo sapiens som grupp.

Om du nu växer upp i en liten by där det är ett hårt klimat, du känner dig inte älskad och du känner inte att du kan eller duger som den du är – vad gör du då?
Ja, du anpassar dig för att inte förlora din anknytning.
Om nu den som bestämmer i byn är en tvättäkta härskare som använder alla klassiska härskartricks som ”vi och dom”, ”vi är under attack” och ”är du inte för oss är du emot oss”, ja – då har vi en perfekt grogrund för att bygga en toxisk identitet. 

Låt oss prata om berättelsen- dess kraft är ju ofattbart stark.
Personligen skulle jag vilja säga att berättelsen om ”Manligheten” behöver formas om. Och den är också extremt kopplad till identitet. Jag ska ge er ett exempel!
Om jag säger; mopedåkare i Kalmar slarvar med att använda hjälm. När jag sagt det så händer oftast – ingenting. Ingen säger ett ljud. Totalt ointresse. Om jag däremot säger att statistiken pekar glasklart på att män som grupp slåss hemma, slåss på krogen, slåss på fotbollsmatchen, slår sig på jobbet och tar livet av sig som ingen annan, DÅ – ja, då dröjer det inte många nanosekunder innan någon ivrigt och med eftertryck gällt påpekar; ”inte alla män”. Hur kommer det sig?
Ja, svaret ligger bland annat i – identiteten.

Även om jag bor i Kalmar och kanske kör moped utan hjälm ibland så tar det inte tag i mig. Det är ju inte min identitet och det finns inte ens en berättelse om det. Men om berättelsen om hur en ”äkta man” ska vara är ytterst etablerad i min världsbild och har smugit sin in i min identitet, ja DÅ – då tar det hus i helvete. Så därför är min totala övertygelse att vi behöver bygga en “by”, dvs en familj, organisation, arbetsplats eller förening utifrån en förståelse för alla de här fundamenten och processerna.

Det finns ett  gyllene recept för att skapa en ytterst välmående by med starka individer, en enorm tillsammanskraft och fantastiska resultat.
När vi förstår och använder berättelsens kraft baserat på Anknytning (här kan det vara anknytning till mina egna talanger, den jag ÄR och byns strävan), på Genuinitet, dvs att vi respekterar varandra för dem vi ÄR och uppmuntrar varje individ att blomstra i sina talanger och givetvis alltid sträva efter att älska varandra villkorslöst,  ja – DÅ händer det väldigt mycket bra i både individerna och i byn. Och med tanke på den svindlande kostnad vi ser på både individ, grupp- och samhällsnivå när det kommer till alla oss män som tyvärr är uppvuxna med eller kanske lever efter en toxisk berättelse om Manlighet – ja, då behöver vi inte ringa varken Nasa eller Nobelkommitén för att få svar på frågan om hur vi får ett mer välmående samhälle.

Som vanligt är en av våra bästa vänner just – Kunskap.
Kunskap om hur vi människor egentligen fungerar och sedan använda det till en ny berättelse – berättelsen om den mänskliga mannen. En man som är stark, framgångsrik och lever ett levande liv i både samklang och i jämlikhet. Ett liv som är motsatsen till det liv som många jagsvaga män lever och som istället för att bygga relationer bygger ensamhet, förödelse och död.

Personligen har jag tappat min tro på mänskligheten som art, MEN tror stenhårt på människan. Varje människa bär på en briljans och varje människa bygger en berättelse. På en gammal industri i min hemkommun, Marks kommun, såg jag en liten tavla från 1900-talets första hälft. På den stod det ungefär så här; Kvalité handlar inte blott om tingens egenskaper, kvalité är berättelsen om DIG.
Så vad skulle hända om vi män byggde en ny berättelse om manlighet? Där identiteten är medmänniska. Där empati, rättvisa, diplomati och samarbete har högsta status. Där vi tillsammans skapar en miljö där vi vågar vandra över sårbarhetens bro för att få leva som närvarande, hela människor. Människor med en inre vilopunkt. En vilopunkt som hjälper dig skilja på ditt människovärde och ditt prestationsvärde. En vilopunkt som därigenom inte påverkas av andras upplevelser eller påståenden. Inte ens om någon säger att du inte ser ut som du kan något.
Tänk, vilken grej …

Vill ni höra mer från Hasse och hans tankar ska ni lyssna på senaste avsnittet i podden! Det kan ni göra där poddar finns eller här.